I dagligt tal förekommer begreppet K-märkt ofta. Som ett "k-märkt" hus tänker man sig något omistligt, en byggnad som minner om och speglar vår historia, som inte får rivas eller byggas om. K-märkt emellertid är ett ganska obestämt begrepp som saknar formell och juridisk innebörd.
En kulturhistoriskt värdefull byggnad eller miljö kan ges ett lagreglerat skydd antingen av staten som byggnadsminne enligt lagen om kulturminnen mm. (KML) eller av kommunen genom skyddsbestämmelser och rivningsförbud (Q- eller q-beteckningar) i detaljplaner och områdesbestämmelser enligt plan-och bygglagen (PBL). Kommunerna kan på detta sätt skydda byggnader genom den fysiska planeringen. Länsstyrelsen har hand om motsvarande statliga skydd genom byggnadsminnesförklaringar.
Om en byggnad ägs av staten kan den skyddas som statligt byggnadsminne genom regeringsbeslut. En byggnadsminnesförklaring är ett sätt att skydda en byggnad eller en hel miljö för framtida generationer. Det som skyddas på detta sätt skall vara ett noga utvalt och representativt byggnadsbestånd som på ett allsidigt sätt speglar vår historia och samhällsutveckling.
Vem som helst kan väcka fråga om byggnadsminnesförklaring för en byggnad eller anläggning. Det görs hos länsstyrelsen som utreder och beslutar i ärendet. Skyddet, med skyddsföreskrifter för objektet och ett skyddsområde kring detta, formuleras individuellt i varje enskilt fall. Skyddsföreskrifterna kan vara olika detaljerade och olika omfattande beroende på olika skyddsbehov. Byggnadens fortsatta underhåll brukar också föreskrivas. Det står sällan något specifikt om hur detta ska ske, bara att underhållet ska anpassas till byggnadens värde.
I vissa fall har det angetts både materialval samt tillvägagångssätt av Länsstyrelsen och då ofta i samband med att fastighetsägaren sökt bidrag för de merkostnader som uppstår i och med att man vid om- eller tillbyggnad måste bevara byggnadens kulturhistoriska värde. När en byggnad är förklarad som byggnadsminne så skall samtliga förändringar godkännas av länsstyrelsen. Det innebär generellt sett att man strävar efter att både utseende och hantverksmetoder skall vara så lika det tidigare utförandet som möjligt.
Bilder ur: Bo Daniel Hörnestam
