Under Norrköpings stora tillväxttid i slutet av 1800-talet behövdes flera bostäder för de anställda vid textilfabrikerna. Många hus hade dålig standard och trångboddheten var stor. Omkring 1870 började arbetarbostäder byggas runt om i staden och en våg av rivningar gick sakta fram och sopade bort den mindre och pittoreska bebyggelsen. Nya bostäder behövdes. Den nya bostaden var bättre än den gamla men den hade långt från moderniteter så som vatten, toalett och dusch som vi idag är vana vid. Kvarter efter kvarter revs och ny bebyggelse började sakta uppföras. Den nya bebyggelsen var mycket högre än den gamla. Arkitekturen var också helt främmande och annorlunda. Från att ha varit en trästad blev Norrköping en mindre stenstad. Stadens variation av trä- och stenhus fanns ännu kvar när den senare rivningsvågen drog fram.
Kring Saltängen fanns det en mindre stadsdel där många arbetare och fattiga bodde. Bostäderna var dåligt isolerade och fukt, kyla och angrepp av husbock och kackerlackor var vanlig. Husen som fanns i denna stadsdel var låg och uppförd i början av 1800-talet. Spår efter 1700-tal fanns även om än i mindre skala. Husen och bostäderna i Saltängsområdet revs senare och ersattes av industribyggnader.
På Nordantill fanns många trähus kvar en bra bit in på 1940-talet och där bodde många av de arbetare som var anställda vid textilfabrikerna. Den främsta anledningen till rivningsvågen var att byta ut det gamla mot det nya och "moderna". I mitten av 1940-talet revs nära på hela Nordantill och det byggdes upp nya och moderna hus. Stadsdelen sanerades så grundligt att det idag inte går att hitta några spår av äldre träbebyggelse. Men det var inte bara den gamla träbyggelsen som fick ge vika utan även flera välbyggda stenhus med vacker arkitektur. På övre delen av norr var inte trafiken den främsta anledningen till att man sanerade utan att man vill ge befolkningen nya och moderna bostäder.
Nere i city växte behovet av parkeringar och byggherrar köpte kvarter efter kvarter för att bygga stora och inkomstbringade varuhus. Kvarteret Linden och Johannes var först att bebyggas med stora affärskomplex och intill i kvarteret Aspen köpte man tomterna enbart för att säkra parkeringsplatser.
I och med detta och att bilismen växte kolossalt behövdes bredare gator. Stora ingrepp genomfördes men ibland bara till hälften. Alla förändringar som skedde i stadsbilden skedde inte fullt ut utan stannade av när man insåg vad som hände med stadsbilden.
Efter 1990 avstannade rivningarna och stadens avrivna kvarter började sakta att bebyggas. Under 2005 började arbetet med att förtäta innerstaden. Flera kvarter har i denna stund bebyggts och fler kommer att bebyggas.
Bilder ur: Stadsmuseets samlingar (bild 2,3) Fotograf: Per-Olov Persson. Stadsarkivets samlingar (bild 1).
