ADRESS: KV TEATERN, TOMT 1, STALLGATAN 3
UPPFÖRD: 1908 BYGGHERRE  AB NORRKÖPINGS TEATER
ARKITEKT: AXEL ANDERBERG
BYGGNADSMINNE: 1990

Den gamla teaterbyggnaden byggdes 1850 i nyklassicism och bestod av tre våningar samt vindsvåning. Den var prydlig och det framfördes pjäser som ”Geishan”, spelad av Emil Lindens sällskap och ”Gustaf Wasa” av Strindberg, spelad av Van Der Ostens sällskap. Pjäsens rekvisita kom från Verch & Flatow, Berlin och Stockholm. I samband med den förödande teaterbranden i Chicago där 600 personer tragiskt omkom kom nya regler, vilket gjorde att den gamla teatern inte fick användas längre. Efter att teatern tvingats stänga kom arbetarföreningens teater att spela stor betydelse. Där höll stadsteatern lokaler till den nya teaterbyggnaden stod klar. Förutom arbetarföreningens lokaler fanns teatern ”Arenateatern”, som sedan många år är riven och där nu brandstationen ligger. Teatern fann lokalerna lämpliga men det fanns en djup längtan att få en egen teater. Det fanns tankar om att renovera och restaurera den gamla teatern och lika många tankar om riva byggnaden och uppföra en ny, modern stadsteater.

De radikala tankarna fick starkt fäste och ett bolag, AB Norrköpings Teater, bildades med grosshandlare Helge Ehrenborg i spetsen. Bolaget köpte upp den gamla slitna teatern och rev den 1905. Händelsen fick uppmärksamhet i Norrköpings Tidningar och det skrevs i en artikel: ”Det är onekligen raskt och beslutsamt gjordt, på samma gång som det är glädjande att se, att samhället äger män, som icke i förhoppning att därigenom göra affär, utan endast och allenast för den goda sakens, det ideella syftets skull”. Ehrenborg hade först tänkt sig att staden, efter att teaterbyggnaden stod färdig, skulle lösa in byggnaden, men staden var inte intresserad av detta. Senare erbjöd sig dock staden att Ehrenborg kunde få köpa den del av tomten som benämndes ”Teaterplanen”. Köpeskillingen skulle bli den första inteckningen i teatern och den skulle så för bli, så länge tomten användes för teaterändamål.

Den framgångsrike arkitekten Axel Anderberg (1860-1937) fick av konsortiet i uppdrag att rita en praktfull teaterbyggnad. Anderberg gjorde vad man vet ett besök i staden för att granska tomtens omgivning, som vid denna tidpunkt hade en blandad prägel av både trähus och stenhus, och därmed få en uppfattning över hur teatern skulle utformas. När ritningarna visades upp väckte det stor beundran och Norrköpings Tidningar beskrev byggnaden som ”tilltalande och prydlig”, och Östergötlands Dagblad bedömde byggnaden som ”rätt imponerande”. Det ursprungliga läget visar att teaterns huvudfasad och entré var tänkt att ligga mot Bråddgatan men planen omarbetades senare och byggnaden vändes istället mot Teatergränd, mitt emot Stora Hotellets baksida. Angöring av sällskap med häst och vagn torde vara anledning till omarbetningen eftersom denna skulle te sig mer fördelaktig då ”trafiken” inte skulle störas. Teatertorget bidrog även till att förstärka den sociala faktorn eftersom sällskap kunde träffas på torget och samtala om pjäserna mellan akterna. 

Den ståtliga teaterbyggnaden blev en heder för staden. Byggnaden stod färdig 1908 och på kvällen lördagen den 29 februari brann marschallerna utanför teatern och på balkongen över entrén flammade elden i de tända bålen. Den inbjudande salongen var rikt dekorerad av dekoratören Carl Stenberg och i foajén myllrade det av förväntansfulla besökare. Taket var midnattsblått med guldstjärnor och dekorationerna bestod av gyllene druvklasar, fåglar och blommor. Den vackra ridån var gjord av lilafärgad plysch med små guldbroderier, och stolarna på första och andra parkett var gjorda av gråmelerad björk, klädda med lilafärgat tyg. Vid en renovering i början av 1980-talet återställdes stora delar av salongen och då monterades även den praktfulla takkronan upp igen, tillverkad på Rejmyre Armaturfabrik och dekorerad med hela 10 063 prismor. När ridån hissades för första gången bjöd Hjalmar Selanders sällskap på ”Bröllopet på Ulfåsa”, efter författaren Frans Hedbergs pjäs med samma namn. Pjäsen kom två år senare att filmatiseras. Hjalmar Selanders sällskap bjöd under några månader på flera pjäser där bland annat ”Fänrik Ståhl” och ”Mäster Olof” kan nämnas.

Teatern är stor och rymlig och här finns plats för över 600 personer. År 1947 bildades Norrköpings och Linköpings stadsteater med Johan Falck som dess första ledare. De båda stadsteatrarna går sedan dess under benämningen ”Östgötateatern”, som firade 50-årsjubiliuem 1997. Under åren har storheter som Nils Poppe, Bertil Norström, Anders Ekborg och Max Von Sydow spelat roller på teatern. Som elev vid teatern under 1940-talet gick John Harrysson. Teaterbyggnaden byggdes i jugendstil med kupolartat mittparti med utskjutande flyglar och med dekorativa frontoner. Fasaden är rikt varierad med trapptorn, burspråk och balkonger. Byggnaden har rött tegeltak med en kupol över scenpartiet, och vid taket löper en takgesims och tunna band av ljus granit mellan våningarna. Den praktfulla huvudfasaden bärs upp av pilastrar av granit som kröns av joniska kapitäler. Entrépartiet bär upp en svängd balkong med räcke av granit och puts. Längst upp på huvudfasaden finns devisen ”Förkunna seklers sorg, förkunna seklers glädje” inskriven med guldtext.  Hela fasaden ger ett monumentalt intryck. Fasaden består av gul slätputs och den senaste fasadrenoveringen skedde sommaren 2002.

Natten till den 29 augusti 2019 slog blixten ner i teatern varvid byggnaden fick brandskador. Tack vare en snabb insats av brandkåren kunde branden begränsas och vid årskiftet stod teatern färdig efter en skyndsam ombyggnad.