ADRESS: KV SALTÄNGEN, TOMT 1:6, SLOTTSGATAN 104, RODGATAN 17
UPPFÖRD:  1927-1929
BYGGHERRE:  SYSTEMBOLAGET I NORRKÖPING
ARKITEKT:  KJELL WESTIN

Vid resecentrum med närhet till Järnvägsparken ligger denna mycket fina byggnad uppförd i 20-tals klassicism av byggherren Systembolaget i Norrköping. Bolaget uppförde huset mellan 1927-1929, och för ritningarna svarade Stockholmsarkitekten Kjell Westin. Arkitekt Westin har närmast fallit i glömska, han ritade under sin tid bland annat Kågedals kyrka (1930) samt Skandiabiografen (1923) i Stockholm. Huset kallas för Druvan efter restaurangen som låg där när huset uppfördes. Till restaurangen hörde också en stor trädgård där man under sommartid kunde njuta av levande musik. Byggnaden är mycket välbevarad men stod under många år tom och öde. Förfallet var stort och rivning diskuterades. Men för några år sedan renoverades och restaurerades fasaden och något år senare såldes fastigheten till Magnentus som lät renovera huset genomgående. Fasaden är mycket fin och består av gul puts på tegel. I fasaden finns pilastrar av grå puts och tak av svartmålad plåt. Fasaden mot Järnvägsparken har dekorerats med vackra ”front espice”, med utsirade figurer av puts. På sidorna finns dekorativa festonger. Mot gården finns balkonger med räcken av smide. Efter den omfattande renoveringen flyttade Folktandvården in i huset. I stora salen finns stora och fina väggmålningar med Norrköpingsmotiv av konstnärerna Einar Forseth (1892-1988) (övervåningen) och Yngve Lundström (1885-1961) (nedre våningen). Einar Forseth är känd för sina bysantinska guldmosaiker i gyllene salen på Stockholms Stadshus, bland annat föreställande Mälardrottningen, vilken är symbol för Stockholm. Forseth kom även att göra ett stort antal glasmålningar i kyrkor runt om i landet. Forseth var en skicklig målare och bland hans verk, förutom dessa vackra målningar, finns liknande väggmålningar på bland annat Eastmaninstitutet, som även det är knutet till Folktandvården. Yngve Lundström kännetecknas bland annat av hans egendesignade tapetmönster, hans skicklighet vid restaureringar av både kyrkor och större residens och av hans arbeten som målerikonstnär. De vackra målningar som pryder några av väggarna i byggnaden var under många år förspikade, vilket gjorde att målningarna kunde skyddas under den tid som förfallet pågick. Målningarna restaurerades och rengjordes och är numera ett prydande inslag i kontorslokalerna. På bottenvåningen, i en tidigare entrédel, finns en museal tandläkarpraktik som visar hur det såg ut hos en tandläkare i slutet av 1800-talet.