ADRESS: KV KRONAN, TOMT 8, DROTTNINGGATAN 28.
UPPFÖRD: 1888
BYGGHERRE: GUSTAF ZANDER
ARKITEKT: GUSTAF ZANDER

Fotografi: Fasad mot Drottninggatan. Vykort från 1930-talet. Digitalt museum, OM.NORR.000031.

Vid Drottninggatans mittersta del ligger denna mycket fina byggnad uppförd 1888 i nyrenässansstil. Byggnaden ritades av arkitekten Gustaf Zander, som också stod som byggherre. Gustaf Zander föddes i Norrköping den 3 september 1835 och gifte sig 1881 med Olga Mathilda Regnell och tillsammans fick de fem söner. Gustaf Zander var även verksam som värderingsman och som dekoratör. I hans arkiv finns åtskilliga uppgifter om värderingar av byggnader men där finns också en rad vackra ritningar över både byggnader och dekorationer. Troligtvis anlitades Zander även som dekoratör vid fasaddekorationer. Kring husets uppförande finns åtskilliga dokument och kostnadsberäkningar. Familjen Zander var noga med att huset skulle bli vackert och gediget. Från början var det tänkt att huset skulle bli betydligt större: huset skulle gå runt hörnan vid Drottninggatan och Hospitalsgatan, där nu den forna telegrafstationen ligger. Huset var tänkt att bli ett stort nyrenässanspalats men bantades senare ner, troligen på grund av att handlaren Björkqvist höll fast vid sitt hus. I bottenvåningen inreddes butikslokaler där Nermanska Bokhandeln flyttade in 1890. Bokhandeln ägdes av Johan ”Janne” Nerman, far till bland annat den kände författaren och publicisten Ture Nerman, även kallad ”Littera-ture”. En av Tures bröder, Einar Nerman född 1888 blev internationellt känd för etiketten ”Solstickan”, som pryder tändsticksaskar. Som modell stod Einar Nermans son Tom Nerman. Barnet på etiketten var först utformad som en flicka eftersom bilden från början var avtecknad som Tummelisa, hållandes en fackla i händerna. Einar Nerman ritade om barnets ansikte, tog bort facklan och ritade in sin sons huvud och i hörnet ritade han in en strålande sol. Han ritade etiketten för stiftelsen ”Solstickan”, vars huvudsakliga syfte är att insamla medel till förebyggande av barnsjukdomar. ”Solstickans” tändsticksaskar började säljas i februari 1936 och är ännu idag, tack och lov, en populär produkt. Einar Nerman studerade vid Konstnärsförbundets skola i Stockholm under åren 1905-1908. Efter åren vid förbundets skola kom han att flytta till Paris där han skrev in sig på konstnärsskolan ”Académie Colarossi”, där även en ung Jenny Nyström studerade. Einar Nermans sinnen för konst och musik gjorde att han förutom sina vackra konstverk även tonsatte sin bror Tures dikter. Einar hade en tvillingbror, Birger Nerman, som gjorde sig känd som en noggrann och skicklig arkeolog. Hans avsikt var dock först att bli bibliotekarie. Han påbörjade sina studier 1907 vid Uppsala Universitet där han studerade Nordiska språk, litteraturhistoria och arkeologi. Hans passion för arkeologi växte sig allt större och 1910 tog han fil. kand. examen. År 1912 tog han fil. lic. examen och slutligen 1913 tog han filosofiedoktorsgraden. Hans karriär blev lång och han avslutade sin karriär som museidirektör vid Statens historiska museum, där han arbetade åren 1938-1954. Släkten hade förutom sin bostad här även ett sommarställe ute vid Torsskär, Bråviken. Bokhandeln, eller boklådan om man så vill, spelade en mycket viktig roll för folkbildningen under denna tid. Moa Martinsson nämner: En Strindberg hade länge skrivit romaner, en Heidenstam dikter, men det var namn, som var totalt okända för textilarbetare omkring 1900. Kunskap och litteratur hade tidigare kännetecknat de förmögna men efter att litteraturen blev mer tillgänglig genom boklådor blev kunskapen stor även hos arbetarklassen. Nermanska bokhandeln stod till Norrköpingsbornas tjänst till 1963, då den lades ner.

Huset har också en intressant telegrafhistoria: 1908 såldes huset till Kungliga Telegrafverket. År 1975 genomgick huset en mycket stor ombyggnad där all inredning revs ur och ersattes med ny. Huset sammanbyggdes vid samma tillfälle med den stora telegrafstationen. Byggherre var dåvarande Televerket. Husets fasad är mycket fin och består av rosa slätputs på tegel och sockel av granit från 1965. Husets bottenvåning har sentida skyltfönster med ramar av aluminium. I övrigt har fasaden en bevarad klassicistisk nyrenässansstil med pilastrar, fönsteromfattningar med stuckaturdekor och en frontespis med tre fönster i bredd bevarad. Stuckdekoren på fasaden och fönsterbågarna är målade i vit kulör. Bågarna hade vid husets uppförande en mörkare nyans, troligen mörkbrun. Bottenvåningen återställdes i stora drag under 2011.